Det var ett annorlunda avslut på vår utbildning. Vi gick till Vasaparken och hade knytkalas, det var trevligt men vädret var kallt och jag frös i mina tunna skor. Där träffade vi några parkokupanter som demonstrerade för verklig demokrati. De tältade där och hade gjort det i någon vecka. Vi dukade fram det som var och en hade med sig, vi åt och delade med oss av vår mat. Tanken att dela med oss kändes bra.
Senare gick vi tillbaka till HDK och avslutade med österländsk dans. Detta året med atelierista utbildningen har gått väldigt fort och har gett väldigt mycket i kontakter med andra pedagoger/atelieristor. Jag är också intresserad av att ha kvar ett nätverk.
Jag önskar er alla en glad och trevlig sommar!
lördag 2 juni 2012
måndag 21 maj 2012
Examination - eget arbete Vt 2012
Atelierista utbildningen
Det har varit en fantastisk resa genom hela utbildningen, med föreläsningar av kunniga föreläsare inom sitt område och vars föreläsningar sammantaget har bildat en helhet. Seminarier med personer som arbetar praktiskt och som har delgett sina kunskaper. Lektioner och workshops som har varit konkreta och inspirerande. Med studiebesök på Solgläntans förskola som är inspirerad av Reggio Emilia-filosofin. Studiebesök på Frölunda kulturhus där vi såg utställningen om Djurensrätt med dansbands artister samt blev introducerade i Sokratiska samtal. Besök på Göteborgs konsthall med installationer. De individuella egna kreativa, konstnärliga arbetet och självstudier som har skett genom studier av kurslitteraturen och genom skrivandet av en reflekterande processdagbok/blogg. Vi har genom gruppdiskussioner i baslag och gruppstudier diskuterat bland annat om den viktiga och komplexa roll som en atelierista har. Reflekterat våra tankar av en kulturpedagogisk handledare som följer med atelieristan. Jag har umgåtts tillsammans med pedagoger som med sitt engagemang lyft alla gemensamma sammankomsterna med inspiration och glädje.
Det som känns viktigaste för mig att ta med är förhållningssättet, ateliesistans viktiga roll som kreatör av den pedagogiska lär och lekmiljön. Atelieristans roll som inspiratör, en medskapande och medforskande vuxen som hjälper barnen genom att uppmuntra och utmana dem. I boken1): Children, Art, Artists- the expressive languages of children, the artistic language of Alberto Burri - Reggio Children… s.15...”The teacher´s role is to be a competent listener to the visual language and to the children´s individual and group strategies in order to support the children in a way that is in tune with their autonomous expression”. För att den pedagogiska miljön ska kunna fungera som en tredje pedagog och stimulera barnens utveckling och skapande måste den vara föränderlig och anpassad utifrån barnens förutsättningar. I sin avhandling 2)Barns estetiska läroprocess belyser Tarja Häikiö bland annat Pedagogiska miljöer. Tarja nämde i en av sina föreläsningar Vygotskijs bok: Fantasi och kreativitet, där han jämför lärandet som en tidslinje utifrån tid och rum. Fantasin är motorn i lärandet vilket hjälper oss i den kreativa processen.
Atelieristans främst roll är att vara en resurs för barnen. Detta sammanfattas bäst i boken3): att göra lärandet synligt – barns lärande - individuellt och i grupp – Project Zero, Reggio Children s.88..”Loris Malaguzzi, som utvecklade det pedagogiska och filosofiska tänkandet som genomsyrar Reggios verksamhet, sa en gång att vi behöver en lärare som ibland är regissör, ibland manusförfattare, ibland ridå och fond och ibland sufflör. En lärare som är både mild och sträng, som är ljussättare, som fördelar färger och som t.o.m.är publik – åskådaren som betraktar, klappar händerna ibland, eller förblir tyst, fylld av känslor, som ibland bedömer skeptiskt och vid andra tillfällen applåderar med entusiasm.”
Miljöns påverkan Påverkan sker också genom den osynliga pedagogiska miljön: atmosfären, vilka kompisar som de målar tillsammans med och vad den vuxne säger, vilken barnsyn, vilket förhållningsätt som råder, synen på kunskap och lärande. I boken 4)Varför pedagogisk dokumentation? av Hillevi Lenz Taguchi- s.64 …”Det vidgade medvetande som ett seende med mjuka ögon kan ge tror jag gör oss än mer närvarande och därmed aktiva”. Viktigt att ha tydlighet och struktur i ateljén - att materialet är tillgängligt och finns framme på barnens höjd. Det ger valfrihet och ett tillåtande klimat för barnet att i sin egen takt, avvakta till att våga utforska materialet och få tid till att upptäcka materialet med sina sinnen- lukta-känna- smaka. Det är viktigt att introducera materialet på ett tydligt sätt. I boken5) Skapande barn av Stina Braxell, skriver hon bland annat om bildskapande med barn och hur olika material kan användas. Genom att sätta upp fotografier/inspirationsbilder för barnen som är både realistiska och abstrakta kan inspirera och ge nya idéer till skapande hos barnet.
Visuell kultur och lärande Den visuella kulturen är uppbyggd av bilder, symboler och koder som tolkas individuellt på olika sätt via ögat och våra olika sinnen som ger olika slags tolkningar. Atelieristan bör ha den visuella kompetensen och den analytiska ögat, för att utifrån en bildserie kunna göra ett urval av bilder som berör. Och att kunna återskapa en dokumentation med en ny händelsekedja genom att hitta andra aspekter och ingångar. I boken 6)Lyssnandets pedagogik av Ann Åberg, Hillevi Lenz Taguchi – s.84. – ”…att det var just i barnens egna tankar som vi skulle leta och hämta idéer till våra medforskande frågor. Vi insåg att det där med att fråga inte i första hand går ut på att ställa våra egna frågor utan att det först och främst handlar om att lyssna”.
Dokumentationen Genom att använda sig av dokumentationscirkeln som innehåller de olika stegen: observation-planering- praktiskt görande- pedagogisk dokumentation – reflektion. Den kan användas som ett verktyg i arbetet med ett bildpedagogiskt projekt tillsammans med barnen, för att analysera och synliggöra deras eget arbete. I boken7) Bildskapande i förskola och skola av Marie Bendroth Karlsson står det på s.28 ”..Barnet bör stimuleras till ett kritiskt tänkande. Det centrala i fostran, menade Malaguzzi, var rörelsen. Rörelsen som föränderlighet. Barnet ska få lära sig att se inte bara det som är utan det som skulle kunna vara”. Man kan intervjua och dokumentera vad barnen säger. Återkoppla igen efter några dagar och lyfta barnens arbete. Viktigt att uppmärksamma det som sker under processens arbetsgång som kan dokumenteras med bilder/foton. I boken 4)Varför pedagogiskdokumentatiom? Av Hillevi Lenz Taguchi- s.58..”..att ge barnen den tid de behöver för att lösa problem eller att försöka låta bli att gå in och ge lösningar på problem så snart barnen formulerat frågan”.
Hur kan man arbeta med barn och konstbilder? Man kan starta ett konstprojektsarbetet med barn utgående från en upplevelse eller låta barnen spontant ta bilder och bearbeta dessa. För att få uppslag kan man köpa eller låna konstböcker och låta barnen välja en bild att arbeta kring som inspirerar eller att gå till konsthallen. Man kan låta barnen måla en stor målning tillsammans eller de kan måla till musikstycken. Man kan säga till barnen att samla sina egna bilder för att se vad de blir inspirerade av.
Svårigheter och utvecklingsmöjligheter i atelieristans arbete Atelieristans svårigheter som hon kan möta i sitt arbete kan bli hennes utvecklingsmöjlighet: att hon är ensam om sin kompetens och utbildning på förskolan, att få gehör för sina tankar och förhållningssätt kring barns olika skapandeprocesser och tankar kring utformningen av den pedagogiska miljön och det pedagogiska materialet. Viktigt att skapa samsyn och gemensamma förhållningssätt med de övriga pedagogerna.
1)Children, Art, Artists- the expressive languages of children, the artistic language of Alberto Burri. Published by:Reggio Children.January 2008(3rdprinting) 2) Tarja Häikiö,. Barns estetiska läroprocess: atelierista i förskola och skola.Diss.Göteborgs universitet 2007.Kompendium. 3)att göra lärandet synligt – barns lärande - individuellt och i grupp – Project Zero, Reggio Children.Fjärde tryckningen (2011) Stockholms universitets förlag(tidigare HLS Förlag) 4) Hillevi Lenz Taguchi .Varför pedagogiskdokumentatiom? (2011, tolfte tryckningen) Stockholms universitets förlag(f.d.HLS Förlag. 5 )Stina Braxell.Skapande barn –att arbeta med bild i förskolan.(2010)Lärarförbundets Förlag 6) Ann Åberg, Hillevi Lenz Taguchi. Lyssnandets pedagogik – etik och demokrat i pedagogiskt arbete(2005)Författarna och Liber AB. 7)Marie Bendroth Karlsson. Bildskapande i förskola och skola(1998)Studentlitteratur
Det har varit en fantastisk resa genom hela utbildningen, med föreläsningar av kunniga föreläsare inom sitt område och vars föreläsningar sammantaget har bildat en helhet. Seminarier med personer som arbetar praktiskt och som har delgett sina kunskaper. Lektioner och workshops som har varit konkreta och inspirerande. Med studiebesök på Solgläntans förskola som är inspirerad av Reggio Emilia-filosofin. Studiebesök på Frölunda kulturhus där vi såg utställningen om Djurensrätt med dansbands artister samt blev introducerade i Sokratiska samtal. Besök på Göteborgs konsthall med installationer. De individuella egna kreativa, konstnärliga arbetet och självstudier som har skett genom studier av kurslitteraturen och genom skrivandet av en reflekterande processdagbok/blogg. Vi har genom gruppdiskussioner i baslag och gruppstudier diskuterat bland annat om den viktiga och komplexa roll som en atelierista har. Reflekterat våra tankar av en kulturpedagogisk handledare som följer med atelieristan. Jag har umgåtts tillsammans med pedagoger som med sitt engagemang lyft alla gemensamma sammankomsterna med inspiration och glädje.
Det som känns viktigaste för mig att ta med är förhållningssättet, ateliesistans viktiga roll som kreatör av den pedagogiska lär och lekmiljön. Atelieristans roll som inspiratör, en medskapande och medforskande vuxen som hjälper barnen genom att uppmuntra och utmana dem. I boken1): Children, Art, Artists- the expressive languages of children, the artistic language of Alberto Burri - Reggio Children… s.15...”The teacher´s role is to be a competent listener to the visual language and to the children´s individual and group strategies in order to support the children in a way that is in tune with their autonomous expression”. För att den pedagogiska miljön ska kunna fungera som en tredje pedagog och stimulera barnens utveckling och skapande måste den vara föränderlig och anpassad utifrån barnens förutsättningar. I sin avhandling 2)Barns estetiska läroprocess belyser Tarja Häikiö bland annat Pedagogiska miljöer. Tarja nämde i en av sina föreläsningar Vygotskijs bok: Fantasi och kreativitet, där han jämför lärandet som en tidslinje utifrån tid och rum. Fantasin är motorn i lärandet vilket hjälper oss i den kreativa processen.
Atelieristans främst roll är att vara en resurs för barnen. Detta sammanfattas bäst i boken3): att göra lärandet synligt – barns lärande - individuellt och i grupp – Project Zero, Reggio Children s.88..”Loris Malaguzzi, som utvecklade det pedagogiska och filosofiska tänkandet som genomsyrar Reggios verksamhet, sa en gång att vi behöver en lärare som ibland är regissör, ibland manusförfattare, ibland ridå och fond och ibland sufflör. En lärare som är både mild och sträng, som är ljussättare, som fördelar färger och som t.o.m.är publik – åskådaren som betraktar, klappar händerna ibland, eller förblir tyst, fylld av känslor, som ibland bedömer skeptiskt och vid andra tillfällen applåderar med entusiasm.”
Miljöns påverkan Påverkan sker också genom den osynliga pedagogiska miljön: atmosfären, vilka kompisar som de målar tillsammans med och vad den vuxne säger, vilken barnsyn, vilket förhållningsätt som råder, synen på kunskap och lärande. I boken 4)Varför pedagogisk dokumentation? av Hillevi Lenz Taguchi- s.64 …”Det vidgade medvetande som ett seende med mjuka ögon kan ge tror jag gör oss än mer närvarande och därmed aktiva”. Viktigt att ha tydlighet och struktur i ateljén - att materialet är tillgängligt och finns framme på barnens höjd. Det ger valfrihet och ett tillåtande klimat för barnet att i sin egen takt, avvakta till att våga utforska materialet och få tid till att upptäcka materialet med sina sinnen- lukta-känna- smaka. Det är viktigt att introducera materialet på ett tydligt sätt. I boken5) Skapande barn av Stina Braxell, skriver hon bland annat om bildskapande med barn och hur olika material kan användas. Genom att sätta upp fotografier/inspirationsbilder för barnen som är både realistiska och abstrakta kan inspirera och ge nya idéer till skapande hos barnet.
Visuell kultur och lärande Den visuella kulturen är uppbyggd av bilder, symboler och koder som tolkas individuellt på olika sätt via ögat och våra olika sinnen som ger olika slags tolkningar. Atelieristan bör ha den visuella kompetensen och den analytiska ögat, för att utifrån en bildserie kunna göra ett urval av bilder som berör. Och att kunna återskapa en dokumentation med en ny händelsekedja genom att hitta andra aspekter och ingångar. I boken 6)Lyssnandets pedagogik av Ann Åberg, Hillevi Lenz Taguchi – s.84. – ”…att det var just i barnens egna tankar som vi skulle leta och hämta idéer till våra medforskande frågor. Vi insåg att det där med att fråga inte i första hand går ut på att ställa våra egna frågor utan att det först och främst handlar om att lyssna”.
Dokumentationen Genom att använda sig av dokumentationscirkeln som innehåller de olika stegen: observation-planering- praktiskt görande- pedagogisk dokumentation – reflektion. Den kan användas som ett verktyg i arbetet med ett bildpedagogiskt projekt tillsammans med barnen, för att analysera och synliggöra deras eget arbete. I boken7) Bildskapande i förskola och skola av Marie Bendroth Karlsson står det på s.28 ”..Barnet bör stimuleras till ett kritiskt tänkande. Det centrala i fostran, menade Malaguzzi, var rörelsen. Rörelsen som föränderlighet. Barnet ska få lära sig att se inte bara det som är utan det som skulle kunna vara”. Man kan intervjua och dokumentera vad barnen säger. Återkoppla igen efter några dagar och lyfta barnens arbete. Viktigt att uppmärksamma det som sker under processens arbetsgång som kan dokumenteras med bilder/foton. I boken 4)Varför pedagogiskdokumentatiom? Av Hillevi Lenz Taguchi- s.58..”..att ge barnen den tid de behöver för att lösa problem eller att försöka låta bli att gå in och ge lösningar på problem så snart barnen formulerat frågan”.
Hur kan man arbeta med barn och konstbilder? Man kan starta ett konstprojektsarbetet med barn utgående från en upplevelse eller låta barnen spontant ta bilder och bearbeta dessa. För att få uppslag kan man köpa eller låna konstböcker och låta barnen välja en bild att arbeta kring som inspirerar eller att gå till konsthallen. Man kan låta barnen måla en stor målning tillsammans eller de kan måla till musikstycken. Man kan säga till barnen att samla sina egna bilder för att se vad de blir inspirerade av.
Svårigheter och utvecklingsmöjligheter i atelieristans arbete Atelieristans svårigheter som hon kan möta i sitt arbete kan bli hennes utvecklingsmöjlighet: att hon är ensam om sin kompetens och utbildning på förskolan, att få gehör för sina tankar och förhållningssätt kring barns olika skapandeprocesser och tankar kring utformningen av den pedagogiska miljön och det pedagogiska materialet. Viktigt att skapa samsyn och gemensamma förhållningssätt med de övriga pedagogerna.
1)Children, Art, Artists- the expressive languages of children, the artistic language of Alberto Burri. Published by:Reggio Children.January 2008(3rdprinting) 2) Tarja Häikiö,. Barns estetiska läroprocess: atelierista i förskola och skola.Diss.Göteborgs universitet 2007.Kompendium. 3)att göra lärandet synligt – barns lärande - individuellt och i grupp – Project Zero, Reggio Children.Fjärde tryckningen (2011) Stockholms universitets förlag(tidigare HLS Förlag) 4) Hillevi Lenz Taguchi .Varför pedagogiskdokumentatiom? (2011, tolfte tryckningen) Stockholms universitets förlag(f.d.HLS Förlag. 5 )Stina Braxell.Skapande barn –att arbeta med bild i förskolan.(2010)Lärarförbundets Förlag 6) Ann Åberg, Hillevi Lenz Taguchi. Lyssnandets pedagogik – etik och demokrat i pedagogiskt arbete(2005)Författarna och Liber AB. 7)Marie Bendroth Karlsson. Bildskapande i förskola och skola(1998)Studentlitteratur
söndag 15 april 2012
Grupparbete i baslag 1, torsdagen den 12 april 2012
Vi hade en dialog kring frågorna: Hur kan man arbeta med konstbilder tillsammans med barn? Hur kan ett konstprojekt för barn se ut?
Här är våra punktvisa förslag till svar på dessa frågor:
- att starta arbetet utgående från en av barnens upplevelse
- att spontant gå ut och ta bilder tillsammans med barnen och bearbeta dessa
- att få uppslag genom att titta i olika bilderböcker eller att gå till konsthallen tillsammans med barnen
- att samla barnens egna bilder för inspiration
- att köpa eller låna konstböcker för att låta barnen välja bild till att inspirera till färg och form
- att ge barnen material som de har provat på tidigare och har erfarenhet av och är bekväma med
- att låta barnen måla en stor målning tillsammans
- att låta barnen måla till musikstycken
- att låta barnen göra kollage av olika tidningsbilder för att vidare fantisera fram en fortsättningen av en berättelse
- att analysera bilder tillsammans med barnen och ställa öppna frågor till barnen om bilden
måndag 9 april 2012
Föreläsning: Samtidskonst 29 mars
Föreläsningen var en allvarlig tankeställare. Fredric lyfte konsten från barnnivå till vuxennivå, där konstnärens egna upplevelser kan bearbetas och helas. Konst som visades påverkade och kändes jobbig och omskakande. Här visades upprörande bilder som jag inte kunde föreställa mig, råa, brutala och osmakliga. Speciellt videon ”Fadern och sonen" var svår.
Samtidskonsten sades vara präglad av det samhälle som vi lever i. I ett samhälle där allting ska ske så fort. Den sades vara ett uttryck för konsumtionssamhället som med reklamens makt uttrycker med snabba sekvenser på bildskärmar och med ljud och röster som upprepar vad/det som vi ska köpa och varför det är så bra.
Vårt samhälle, komplext med många aktörer som påverkar och ger uttryck för det empatilösa, råa, kalla och brutala värderingar, med krig, kriminalitet, våld av olika slag som vi läser om, ser på och som finns i dataspel och våldsfilmer.
Själv föredrar jag att se konst som inte är så rörlig och hemsk. Jag söker lugn och ro när jag betraktar konstverk.
Samtidskonsten sades vara präglad av det samhälle som vi lever i. I ett samhälle där allting ska ske så fort. Den sades vara ett uttryck för konsumtionssamhället som med reklamens makt uttrycker med snabba sekvenser på bildskärmar och med ljud och röster som upprepar vad/det som vi ska köpa och varför det är så bra.
Vårt samhälle, komplext med många aktörer som påverkar och ger uttryck för det empatilösa, råa, kalla och brutala värderingar, med krig, kriminalitet, våld av olika slag som vi läser om, ser på och som finns i dataspel och våldsfilmer.
Själv föredrar jag att se konst som inte är så rörlig och hemsk. Jag söker lugn och ro när jag betraktar konstverk.
söndag 18 mars 2012
Egen skapande bilduppgift 3.
Nyskapande i tredimenionellt material, imitation och återskapande, en tranformation via annat material.
Återvinninga material: framställt naturmaterial; järn – gammalt och rostigt, bränt lera – sotiga tegelstenar och svart marmor.
När jag började förbereda för bilduppgiften, hade jag redan bestämt mig för vilket material som jag skulle använda och att jag ville göra en installation. Jag hade i förväg bestämmt vad installationen skulle heta, men när jag var ”färdig” så bestämde jag att kalla den enbart för ”Installation”. Jag vill att betraktaren själv ska få skapa sin egen tolkning av bilden. För mig har spjället en vacker varm rostbrunfärg som kontrasterar mot de svarta stenarna i bakgrunden. Stenarna är lagda bredvid varandra och på varandra som en mur. Kontrast mellan den släta ytan som graniten ger och den skrovliga tegelytan framhäver färgen på järnet mer.
Jag dokumenterade under processens gång och just den här bilden fastnade jag för; den öppnar upp och ger fler möjligheter för betraktaren att tolka bilden. Jag började se andra saker i bilden än vad tänkte när jag arbetade med motivet.
Återvinninga material: framställt naturmaterial; järn – gammalt och rostigt, bränt lera – sotiga tegelstenar och svart marmor.
När jag började förbereda för bilduppgiften, hade jag redan bestämt mig för vilket material som jag skulle använda och att jag ville göra en installation. Jag hade i förväg bestämmt vad installationen skulle heta, men när jag var ”färdig” så bestämde jag att kalla den enbart för ”Installation”. Jag vill att betraktaren själv ska få skapa sin egen tolkning av bilden. För mig har spjället en vacker varm rostbrunfärg som kontrasterar mot de svarta stenarna i bakgrunden. Stenarna är lagda bredvid varandra och på varandra som en mur. Kontrast mellan den släta ytan som graniten ger och den skrovliga tegelytan framhäver färgen på järnet mer.
Jag dokumenterade under processens gång och just den här bilden fastnade jag för; den öppnar upp och ger fler möjligheter för betraktaren att tolka bilden. Jag började se andra saker i bilden än vad tänkte när jag arbetade med motivet.
Målningen är målad i akrylfärger och gjord någon dag efter installationen. Jag upplevde detta sättet roligt att arbeta utifrån och som gav inspiration till måleriet.
Ut i barngruppen kan jag introdusera barnen att arbeta med installationer och med varierande återvinningsmaterial. Och att barnen därefter utifrån sin egen kreativitet ska kunna välja av de material som finns på förskolan och göra om sin installation i ett annat material.
Föreläsning med Tarja Häikiö 1 mars
Bildarbete i Reggio Emilia. En intressant föreläsning som utgick från Tarjas kompendium.
Tarja nämde Vygotskijs bok: Fantasi och kreativitet, där han jämför lärandet som en tidslinje utifrån tid och rum. Fantasin är motorn i lärandet vilket hjälper oss i den kreativa processen - mediering .
Tarja nämde Vygotskijs bok: Fantasi och kreativitet, där han jämför lärandet som en tidslinje utifrån tid och rum. Fantasin är motorn i lärandet vilket hjälper oss i den kreativa processen - mediering .
Atelieristans främst roll är att vara en resurs för barnen. Kunna se att den pedagogiska miljön är relevant för den specifika barngrupp som finns just då och kunna se om miljön behöver transformeras och modiefieras. Erbjuda barnen olika skapande material med olika uttrycksformer. Sätta upp inspirationsbilder för barnen som är både realistiska och abstrakta som utmanar ögat. Bilder som är mångtydiga och som ger nya idéer till skapande hos barnet. Atelieristan bör ha den visuella kompetensen och den analytiska ögat, för att utifrån en bildserie kunna göra ett urval av bilder som berör. Och att kunna återskapa en dokumentation med en ny händelsekedja genom att hitta andra aspekter och ingångar.
Till nästa föreläsningstillfälle med Tarja, ska vi ta med oss en barnbok skriven av Tove Jansson som heter ”Den farliga resan” och arbeta med bildanalys.
söndag 11 mars 2012
En workshop med ljuset som verktyg. Torsdag 8 mars 2012.
Det blev en trevlig kväll och det var roligt att träffas i helgrupp. Temat för workshopen var att arbeta med ljus och skuggor på ett fritt sätt, som vi gjorde i form av en ”ljusets duell ”. Vår utgångspunkt var en film med breakdansare som tävlade mot varandra. Vi delades in i olika grupper som skulle kämpa mot varandra med ljus och skuggspel. Utan några givna ramar gav detta en härlig känsla som utmanade fantasin och det kreativa skapandet. Det mörka mötesrummet upplevdes mycket större när alla gruppers ljus och skuggspel samverkade.
Jag fick en metamorforisk upplevelse av rummet: som en känsla av en stad på natten, som pulserar av liv och rörelse med en mångfald av olika slags ljus och skuggor.
Jag fick en metamorforisk upplevelse av rummet: som en känsla av en stad på natten, som pulserar av liv och rörelse med en mångfald av olika slags ljus och skuggor.
Det här sättet att arbeta och prova sig fram med ljus och skuggor skulle passa utmärkt att jobba med i en barngrupp.
fredag 2 mars 2012
Seminarium/Workshop 4: Barns skapande – imitera, återskapa, nyskapa, med Stina Braxell
Sammanfattning av föreläsningen, samtal i basgruppen och kollektiva diskussioner.
Hur lär sig barnen? (enligt Vygotskij) genom att imitera - härma, återskapa - reproduktion, nyskapa- kreativitet.
Frågeställning: hur viktig är lay-outen? Hur tar vi hand om och värnar barns unika bild? Beskär och skriver vi på barnets bild? Att sätt upp barnets bild på ett färgat papper, påverkar måleriets innehåll, det expanderar och förändras. Det bästa är att resonera tillsammans med barnet, när vi sätter upp bilden.
Påverkan sker också genom den synliga pedagogiska miljön: arkitektur, planlösning, material som barnen erbjuds, möblering och genom den osynliga pedagogiska miljön: atmosfären, vilka kompisar som de målar tillsammans med och vad den vuxne säger, vilken barnsyn, vilket förhållningsätt som råder, synen på kunskap och lärande.
Hur lär sig barnen? (enligt Vygotskij) genom att imitera - härma, återskapa - reproduktion, nyskapa- kreativitet.
Att tänka på de approximala zoonerna: vad är möjligt för barnet att härma och att ge barnet sådana uppgifter som de kan klar av att göra. Stina gick igenom klotterstadiets olika faser.Man behöver veta vilket stadium barnet befinner sig i, för att kunna bemöta barnet på rätt sätt, säga rätt saker och ha ett bra förhållningssätt som främjar skapandet. Hon poängterade oss att uppmuntra småbarnen till att rita och fästa sina tankar på pappert, så att det blir en vana för barnen att kunna uttrycka sig i bilder.
Uttryckens inttryck i det kollektivt lärande ger fantasin kraft. Stina berättade också om ”Projektet om grodan” en död groda som en barngrupp hade hittat när de var ute i skogen och tog med sig till förskolan. Samtalet med gruppen av barn kretsade kring hypotetiska frågeställningar om vad som har hänt och varför? Samtal med barnen om deras egna lösningar och strategier avslutades med gemensam reflektion och återkoppling. Slutresultatet är inte alltid det viktigaste, utan det som sker under processens arbetsgång som dokumenteras med bilder/foton som är det viktiga. Man behöver inte ha så bråttom att komma med lösningar, för barnen har en egen drivkraft till att upptäcka och hitta egna lösningar och tankar.Frågeställning: hur viktig är lay-outen? Hur tar vi hand om och värnar barns unika bild? Beskär och skriver vi på barnets bild? Att sätt upp barnets bild på ett färgat papper, påverkar måleriets innehåll, det expanderar och förändras. Det bästa är att resonera tillsammans med barnet, när vi sätter upp bilden.
Påverkan sker också genom den synliga pedagogiska miljön: arkitektur, planlösning, material som barnen erbjuds, möblering och genom den osynliga pedagogiska miljön: atmosfären, vilka kompisar som de målar tillsammans med och vad den vuxne säger, vilken barnsyn, vilket förhållningsätt som råder, synen på kunskap och lärande.
onsdag 22 februari 2012
Uppgift – en lärandesituation
| Jag har vid några olika tillfällen följt ett barn i hennes skapandeprocess i måleri. |
I början målade barnet längst ner i högra hörnet på sitt papper. Det dröjde ett par veckor innan det förändrades. Vid ett tillfälle målade barnet med mer än en färg och sedan målade hon försiktigt på ett av sina fingrar och gjorde avtryck på papperet. Hon fortsatte därefter att måla hela sin hand och gjorde handavtryck.
Här har barnet kommit mycket längre i sitt skapande med färger och utvecklats mera i sitt förhållningssätt till dessa. Barnet är nu mer säker på sig själv och vågar utmana mer än förut.
Ett motiv, om att måla "dagiset", har varit genomgående i måleriet, alltsedan slutet av november 2011, då jag börjad följa och dokumentera barnet i målerisituationer.
Ett motiv, om att måla "dagiset", har varit genomgående i måleriet, alltsedan slutet av november 2011, då jag börjad följa och dokumentera barnet i målerisituationer.
Barnet har alltid haft andra barn att måla tillsammans med. Det har då kunnat hämta inspiration från sina kompisar. Detta tror jag har påverkat barnet på ett positivt sätt. Detta tillsammans med att klimatet i ateljén har varit positiv och tillåtande. Barnen har varit engagerade och nöjda med sig själva och det som de har skapat. Det som också har utvecklats är att barnet betraktar mer vad de andra barnen målar. Hon tittar på deras målningar och frågar dem exempelvis hur de gjorde för att få den färgen.
Grupparbete i baslag16 februari 2012 på Glasmästargatans förskola Berget
Det var roligt att träffa alla i baslaget igen. Den här gången träffades vi hos Anuschka på Berget för att diskutera våra intryck från vårt studiebesök på Solgläntans förskola. Nedan visas två bilder på miljön från Solgläntan.
Dessa dunkar med färgat vatten används som matematikinspiration och används för att konka och bära och därmed se och känna skillnad i tyngd och mängd.
Här visas materialet för konstruktion med olika klossar och ett torn av stora rullar. Dessa kan barnen använda för att konstruera på höjden. Inspirationsbilder fanns uppsatta på väggen i lämplig höjd för barnen och väggspeglar gav en extra dimension.
Vi började kvällen i baslaget med att se oss omkring i miljön på Glasmästaregatan. Förskolan har tre avdelningar, två småbarnsavdelningar och en avdelning för de större barnen. Alla avdelningar var inredda på olika sätt och skillnaderna var tydliga i den pedagogiska miljön. En avdelning tyckte vi skulle kunna utvecklas vidare till att erbjuda barnen en ännu mer utmanande miljö.
Vi beslutade i samsyn att föra ett Sokratiskt samtal. Det var intressant, roligt och givande att föra samtalet på detta sätt. Ämnet var ”Reflektion över den pedagogiska miljön på Solgläntans förskola”. Vi samtalade mycket om den pedagogiska miljön och dess betydelse för barns lärande. Vårt mål var att det Sokratiska samtalet skulle flyta på naturligt. Det tyckte vi att det gjorde, vi kompletterade varandra och alla fick säga vad de tyckte så alla fick ta plats i samtalet. Det blev en struktur i samtalet. Vi hade ingen samtalsledare och alla var lika mycket delaktiga i samtalet. Vi upplevde att gruppens storlek var lagom för denna typ av diskussion.
Vi upplevde att det fanns en samsyn och en syn på barnen i ett gemensamt tänk som genomsyrade hela förskolan från värdegrunden genom synen på barnen och till det filosofiska förhållningssättet. Pedagogerna har reflektionstid tillsammans med barnen och lyssnar på vad de säger och betraktar barnet som det kompetenta barnet som ges möjlighet att utforska de olika stationerna själva. Många olika material, men inga stora mängder av varje, fanns framme att tillgå.
Pedagogerna bekräftar vad barnen gör, de är med barnen ett tag för att observera, de är både passiva och aktiva på samma gång, allt för att kunna följa upp barnens intresseutveckling. Detta för att kunna förändra i miljön ifall det skulle behövas. Barnen har rika möjligheter till eget skapande och rummen utmanar deras fantasi och kreativitet. Det fanns tydlighet och struktur i innemiljön. Dokumentationen på väggarna var estetiskt utformade och man såg vad som var aktuellt på förskolan för tillfället.
En frågeställning som vi funderade över var utemiljön. Det var så mörkt när vi besökte förskolan så vi kunde inte få en riktig uppfattning om den. Vi frågade oss hur man arbetar kring utemiljön inom Reggio-Emilia filosofin? Hur förs samtalen med barnen för att de skall få en inspirerande utomhusmiljö? Detta skulle också vara intressant att få belyst.
torsdag 16 februari 2012
Studiebesök på förskolan Solgläntan den 2 februari 2012
Förskolan Solgläntan har sju åldersindelade avdelningar där personalen följer med barnen då de byter åldersavdelning under förskoletiden. De yngsta barnen sover utomhus i sina vagnar. På förskolan säger man sig ha en samsyn och engagemang i barnens utveckling och förskolemiljö. Man säger att det är allas barn och allas miljö. Man har en samsyn på helheten, på det pedagogiska materialet, på pedagogiska processer och på samarbete mellan kolleger och med föräldrar. Man har bildat kollegiala nätverk i vilka pedagogerna kan reflektera tillsammans och inspirera varandra.
Det pedagogiska materialet är anpassat till barnens utveckling. Man har bl.a. speglar för att främja identitetsupptäckande och kuber med bilder på barnens familjer som blir trygghetskapande för barnen. Dessa kuber har föräldrarna iordningställt under inskolningsperioden. Barnen får vänja sig tidigt vid olika material och de tycker om att bära och konka i tidiga åldrar. Pedagogerna har iordningställt flaskor och dunkar som innehöll olika mängd vatten för barnen som de kunde bära för att känna skillnaden av tyngden i flaskorna. Tanken med detta var att främja den matematiska utvecklingen. För att göra det mer estetiskt tilltalande och lockande för barnen hade vattnet i flaskorna olika färger.
De äldre barnens grupper fick utökat material. De fick nya stationer med nya aktiviteter som introducerades med några barn i taget. Pedagogerna förändrar, tar bort eller lägger till material i de olika stationerna utifrån vad barnen önskar eller när de har svårt att hitta focus. Miljön förändras allteftersom från att få in mera bygg och konstruktion. Barnen på en avdelning byggde sitt eget hus av lådor i projektet ”Vi en del av världen”. Hos femåringarna var frågeställningen ”Vem kan bli staty”? I det projektet ritade och målade barnen bilder på kungar och andra historiska personer.
Lokalerna har stor betydelse för hur man kan utforma inredningen i rummen. Man vill värna barnens skapande med att ha små rum i rummen. För att den pedagogiska miljön ska kunna vara bra för barnens utveckling måste den vara föränderlig och anpassad utifrån barnens förutsättningar. Det pedagogiska materialet är framme på borden och möblerna är i barnens höjd så att de lätt når. Inspirationsbilder finns uppsatta på väggarna. Projekten är synliga i barnens miljö på alla avdelningarna. Dokumentationen sker med förklarande text som information för intresserade föräldrar.
Jag blev inspirerad av miljön på förskolan. Den ger variationsmöjligheter av aktiviteter till barnen i de olika stationerna. Det syntes tydligt vilken aktivitet rummet ville förmedla. Den pedagogiska miljön förändrades alleftersom på ett genomtänkt sätt från småbarn till äldre barns grupper. Det skapande materialet, exempelvis leran som barnen hade introducerades till som ettåringar, var tillgängligt för de äldre barnen. Detta gav miljöidéer som jag kan ta med mig till min egen förskola. Vi kommer vidare att diskutera studiebesöket i min basgrupp på torsdag den 16 februari.
lördag 21 januari 2012
Utställning på Frölunda Kulturhus den 12 januari 2012
Sokratiska samtal baserade på utställningen ’’Sverige dansar för Djurens Rätt’’
Vi såg en utställning i Kulturhuset i Frölunda i vilken dansbands musiker och artister poserade på fotografier med egna eller lånade husdjur. Det var vältagna fotografier där fotograferna och artisterna hade ställt upp utan ersättning för en göra kalender som skulle säljas till förmån för föreningen Djurens Rätt. Det blev en kalender som nog tilltalar de flesta, med fint tagna bilder på vanliga husdjur som de flesta har en relation till. Alla normala människor vill ju husdjurens väl. Att vissa husdjur var artisternas egna tror man sig kunna se genom att skillnader i ansiktsuttryck. Man tyckte sig kunna se en känsla av stark värme och samhörighet. Utställningen fick tas för vad den var, en stödutställning för Djurens Rätt utan större politiska anspråk.
Vi delade in oss i två grupper för att diskutera utställningen genom så kallade Sokratiska samtal. I dessa Sokratiska samtal görs analys och reflektioner utan givna ’’rätt’’ eller ’’fel’’. Med mer eller mindre väl underbyggda argument försökte vi i eftertänksam dialog göra ett utforskade möjligt. Vi försökte lyssna av varann och försöka vara beredd att ändra ståndpunkt varefter diskussionen fördes. Varje grupp skulle själv bestämma underlaget för diskussionen och sätta upp gruppens mål. Som komplement skulle varje deltagare sätta upp sitt individuella mål för utbytet av samtalet. De individuella målen kunde hemlighållas men kunde också delges de övriga i gruppen. Vi skulle reflektera över vårt eget agerande i liknande situationer och tänka över ; vad är jag bra på?, vad brukar jag göra?, vad behöver jag förbättra?.
Min grupp började med inledande öppna frågor. På vilket sätt värnar denna utställning djuren? Vad vill utställningen förmedla ? Vilken upplevelse – åsikt - känsla? Vi bestämde regler för samtalet. Hur vi skulle förhålla sig mot varann. Vi kom överens om att inte avbryta och att noga lyssna av varandra. Samtalet fungerade bra. Vi började med att alla fick göra ett inlägg i turordning, därefter tog vi en tankepaus för att försöka besvara den ställda frågan eller ta ställning till det gjorda påståendet. Sedan fick alla som ville fylla på samtalet allt eftersom. Det var mitt första Sokratiska samtal och jag tyckte att det var intressant att föra samtal på detta sätt och att höra andras åsikter om ämnet och utställningen. På ett liknande sätt skulle man kunna föra samtal med de större barnen på förskolan.
Referenser
Här kan man få mer information om Sokratiska samtal:
http://www.skolverket.se/skolutveckling/vardegrund/demokrati_som_uppdrag/2.2264/sokratiska-samtal-starker-analysformagan-1.135612
Här kan man läsa om organisationen Djurens Rätts utställning:
http://www.djurensratt.se/portal/page/portal/djurens_ratt/aktuellt/lokala-nyheter?element_id=12608817&displaypage=TRUE
Vi såg en utställning i Kulturhuset i Frölunda i vilken dansbands musiker och artister poserade på fotografier med egna eller lånade husdjur. Det var vältagna fotografier där fotograferna och artisterna hade ställt upp utan ersättning för en göra kalender som skulle säljas till förmån för föreningen Djurens Rätt. Det blev en kalender som nog tilltalar de flesta, med fint tagna bilder på vanliga husdjur som de flesta har en relation till. Alla normala människor vill ju husdjurens väl. Att vissa husdjur var artisternas egna tror man sig kunna se genom att skillnader i ansiktsuttryck. Man tyckte sig kunna se en känsla av stark värme och samhörighet. Utställningen fick tas för vad den var, en stödutställning för Djurens Rätt utan större politiska anspråk.
Vi delade in oss i två grupper för att diskutera utställningen genom så kallade Sokratiska samtal. I dessa Sokratiska samtal görs analys och reflektioner utan givna ’’rätt’’ eller ’’fel’’. Med mer eller mindre väl underbyggda argument försökte vi i eftertänksam dialog göra ett utforskade möjligt. Vi försökte lyssna av varann och försöka vara beredd att ändra ståndpunkt varefter diskussionen fördes. Varje grupp skulle själv bestämma underlaget för diskussionen och sätta upp gruppens mål. Som komplement skulle varje deltagare sätta upp sitt individuella mål för utbytet av samtalet. De individuella målen kunde hemlighållas men kunde också delges de övriga i gruppen. Vi skulle reflektera över vårt eget agerande i liknande situationer och tänka över ; vad är jag bra på?, vad brukar jag göra?, vad behöver jag förbättra?.
Min grupp började med inledande öppna frågor. På vilket sätt värnar denna utställning djuren? Vad vill utställningen förmedla ? Vilken upplevelse – åsikt - känsla? Vi bestämde regler för samtalet. Hur vi skulle förhålla sig mot varann. Vi kom överens om att inte avbryta och att noga lyssna av varandra. Samtalet fungerade bra. Vi började med att alla fick göra ett inlägg i turordning, därefter tog vi en tankepaus för att försöka besvara den ställda frågan eller ta ställning till det gjorda påståendet. Sedan fick alla som ville fylla på samtalet allt eftersom. Det var mitt första Sokratiska samtal och jag tyckte att det var intressant att föra samtal på detta sätt och att höra andras åsikter om ämnet och utställningen. På ett liknande sätt skulle man kunna föra samtal med de större barnen på förskolan.
Referenser
Här kan man få mer information om Sokratiska samtal:
http://www.skolverket.se/skolutveckling/vardegrund/demokrati_som_uppdrag/2.2264/sokratiska-samtal-starker-analysformagan-1.135612
Här kan man läsa om organisationen Djurens Rätts utställning:
http://www.djurensratt.se/portal/page/portal/djurens_ratt/aktuellt/lokala-nyheter?element_id=12608817&displaypage=TRUE
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)