Grupparbete i baslag16 februari 2012 på Glasmästargatans förskola Berget

Det var roligt att träffa alla i baslaget igen. Den här gången träffades vi hos Anuschka på Berget för att diskutera våra intryck från vårt studiebesök på Solgläntans förskola. Nedan visas två bilder på miljön från Solgläntan.

 

Dessa dunkar med färgat vatten används som matematikinspiration och används för att konka och bära och därmed se och känna skillnad i tyngd och mängd.

 

Här visas materialet för konstruktion med olika klossar och ett torn av stora rullar. Dessa kan barnen använda för att konstruera på höjden.  Inspirationsbilder fanns uppsatta  på väggen i lämplig höjd för barnen och väggspeglar gav en extra dimension.

Vi började kvällen i baslaget med att se oss omkring i miljön på Glasmästaregatan. Förskolan har tre avdelningar, två småbarnsavdelningar och en avdelning för de större barnen. Alla avdelningar var inredda på olika sätt och skillnaderna var tydliga i den pedagogiska miljön. En avdelning tyckte vi skulle kunna utvecklas vidare till att erbjuda barnen en ännu mer utmanande miljö.

Vi beslutade i samsyn att föra ett Sokratiskt samtal. Det var intressant, roligt och givande att föra samtalet på detta sätt. Ämnet var ”Reflektion över den pedagogiska miljön på Solgläntans förskola”.  Vi samtalade mycket om den pedagogiska miljön och dess betydelse för barns lärande. Vårt mål var att det Sokratiska samtalet skulle flyta på naturligt. Det tyckte vi att det gjorde, vi kompletterade varandra och alla fick säga vad de tyckte så alla fick ta plats i samtalet. Det blev en struktur i samtalet.  Vi hade ingen samtalsledare och alla var lika mycket delaktiga i samtalet. Vi upplevde att gruppens storlek var lagom för denna typ av diskussion.

Vi upplevde att det fanns en samsyn och en syn på barnen i ett gemensamt tänk som genomsyrade hela förskolan från värdegrunden genom synen på barnen och till det filosofiska förhållningssättet. Pedagogerna har reflektionstid tillsammans med barnen och lyssnar på vad de säger och betraktar barnet som det kompetenta barnet som ges möjlighet att utforska de olika stationerna själva. Många olika material, men inga stora mängder av varje, fanns framme att tillgå.

Pedagogerna bekräftar vad barnen gör, de är med barnen ett tag för att  observera, de är både passiva och aktiva på samma gång, allt för att kunna följa upp barnens intresseutveckling. Detta för att kunna förändra i miljön ifall det skulle behövas. Barnen har rika möjligheter till eget skapande och rummen utmanar deras fantasi och kreativitet. Det fanns tydlighet och struktur i innemiljön. Dokumentationen på väggarna var estetiskt utformade och man såg vad som var aktuellt på förskolan för tillfället.

En frågeställning som vi funderade över var utemiljön. Det var så mörkt när vi besökte förskolan så vi kunde inte få en riktig uppfattning om den. Vi frågade oss hur man arbetar kring utemiljön inom Reggio-Emilia filosofin? Hur förs samtalen med barnen för att de skall få en inspirerande utomhusmiljö? Detta skulle också vara intressant att få belyst.