Egen skapande bilduppgift 3.

Nyskapande i tredimenionellt material, imitation och återskapande, en tranformation via annat material.
Återvinninga material:  framställt naturmaterial; järn – gammalt och rostigt,  bränt lera – sotiga tegelstenar och svart marmor.

När jag började förbereda för bilduppgiften, hade jag redan bestämt mig för vilket material som jag skulle använda och att jag ville göra en installation. Jag hade i förväg bestämmt vad installationen skulle heta, men när jag var ”färdig” så bestämde jag att kalla den enbart för ”Installation”. Jag vill att betraktaren själv ska få skapa sin egen tolkning av bilden. För mig har spjället en vacker varm rostbrunfärg som kontrasterar mot de svarta stenarna i bakgrunden. Stenarna är lagda bredvid varandra och på varandra som en mur. Kontrast mellan den släta ytan som graniten ger och den skrovliga tegelytan framhäver färgen på järnet mer.
Jag dokumenterade under processens gång och just den här bilden fastnade jag för; den öppnar upp och ger fler möjligheter för betraktaren att tolka bilden. Jag började se andra saker i bilden än vad tänkte när jag arbetade med motivet.      

Målningen är målad i akrylfärger och gjord någon dag efter installationen.  Jag upplevde detta sättet roligt att arbeta utifrån och som gav inspiration till måleriet.

Ut i barngruppen kan jag introdusera barnen att arbeta med installationer och med varierande återvinningsmaterial.  Och att barnen därefter utifrån sin egen kreativitet ska kunna välja av de material som finns på förskolan och göra om sin installation i ett annat material.

Föreläsning med Tarja Häikiö 1 mars

Bildarbete i Reggio Emilia.  En intressant föreläsning som utgick från Tarjas kompendium.
Tarja nämde Vygotskijs bok: Fantasi och kreativitet, där han jämför lärandet som en tidslinje utifrån tid och rum. Fantasin är motorn i lärandet vilket hjälper oss i den kreativa processen - mediering .

Atelieristans främst roll är att vara en resurs för barnen.  Kunna se att den pedagogiska miljön är relevant för den specifika barngrupp som finns just då och kunna se om miljön behöver transformeras och modiefieras.  Erbjuda barnen olika skapande material  med olika uttrycksformer. Sätta upp inspirationsbilder för barnen som är både realistiska och abstrakta som utmanar ögat. Bilder som är mångtydiga och som ger nya idéer till skapande hos barnet. Atelieristan  bör ha den visuella kompetensen och den analytiska ögat, för att utifrån en bildserie kunna göra ett urval av bilder som berör. Och att kunna återskapa en dokumentation med en ny händelsekedja genom att hitta andra aspekter och ingångar.

Till nästa föreläsningstillfälle med Tarja, ska vi ta med oss en barnbok  skriven av Tove Jansson som heter  ”Den farliga resan” och arbeta med bildanalys.

En workshop med ljuset som verktyg. Torsdag 8 mars 2012.

Det blev en trevlig kväll och det var roligt att träffas i helgrupp. Temat för workshopen var att arbeta med ljus och skuggor på ett fritt sätt, som vi gjorde i form av en ”ljusets duell ”.  Vår utgångspunkt var en film med  breakdansare som tävlade mot varandra. Vi delades  in i olika grupper som skulle kämpa mot varandra med ljus och skuggspel.  Utan några givna ramar gav detta en härlig känsla som utmanade fantasin och det kreativa skapandet. Det mörka mötesrummet upplevdes mycket större när alla gruppers ljus och skuggspel samverkade.
Jag fick en metamorforisk upplevelse av rummet:  som en känsla av en stad på natten, som pulserar av liv och rörelse med en mångfald av olika slags ljus och skuggor.

Det här sättet att arbeta och prova sig fram med ljus och skuggor skulle passa utmärkt att jobba med i en barngrupp.

Seminarium/Workshop 4: Barns skapande – imitera, återskapa, nyskapa, med Stina Braxell

Sammanfattning av föreläsningen, samtal i basgruppen och kollektiva diskussioner.

Hur lär sig barnen? (enligt Vygotskij) genom att  imitera - härma, återskapa - reproduktion, nyskapa- kreativitet.                                                                                                                                                                              

Att tänka på de approximala zoonerna:  vad är möjligt för barnet att härma och att  ge barnet sådana uppgifter som de kan klar av att göra. Stina gick igenom klotterstadiets olika faser.Man behöver veta vilket stadium barnet befinner sig i, för att kunna bemöta barnet på rätt sätt, säga rätt saker och ha ett  bra förhållningssätt som främjar skapandet. Hon poängterade oss att uppmuntra småbarnen till att rita och fästa sina tankar på pappert, så att det blir en vana för barnen att kunna uttrycka sig  i bilder.

Uttryckens inttryck i det kollektivt lärande ger fantasin kraft. Stina berättade också om ”Projektet om grodan” en död groda som en barngrupp hade hittat när de var ute i skogen och tog med sig till förskolan. Samtalet med gruppen av barn kretsade kring hypotetiska frågeställningar om vad som har hänt och varför? Samtal med barnen om deras egna  lösningar och strategier avslutades med gemensam reflektion och återkoppling. Slutresultatet är inte alltid det viktigaste, utan det som sker under processens arbetsgång som dokumenteras med bilder/foton som är det viktiga. Man behöver inte ha så bråttom att komma med lösningar, för barnen har en egen drivkraft  till att upptäcka och hitta egna lösningar och tankar.

Frågeställning: hur viktig är lay-outen? Hur tar vi hand om och värnar barns unika bild? Beskär och skriver vi på barnets bild? Att sätt upp barnets bild på ett färgat papper, påverkar måleriets innehåll, det expanderar och förändras. Det bästa är att resonera tillsammans med barnet, när vi sätter upp bilden.
Påverkan sker också genom den synliga pedagogiska miljön: arkitektur, planlösning, material som barnen erbjuds, möblering  och genom den osynliga pedagogiska miljön: atmosfären, vilka kompisar som de målar tillsammans med och vad den vuxne säger, vilken barnsyn,  vilket  förhållningsätt som råder, synen på kunskap och lärande.