Uppgift – en lärandesituation

Jag har vid några olika tillfällen följt ett barn i hennes skapandeprocess i måleri.

Hon var då tillsammans med andra barn. Gruppen av barn kunde skifta från gång till gång, men detta barn var med vid de flesta tillfällen vi målade. Vi började med att måla med en färg och ökade till tre färger. De barn som var vana, kunde ta för sig själva av färgerna och fungera som inspiratörer för de andra barnen.

I början målade barnet längst ner i högra hörnet på sitt papper. Det dröjde ett par veckor innan det förändrades. Vid ett tillfälle målade barnet med mer än en färg och sedan målade hon försiktigt på ett av sina fingrar och gjorde avtryck på papperet. Hon fortsatte därefter att måla hela sin hand och gjorde handavtryck.

Här har barnet kommit mycket längre i sitt skapande med färger och utvecklats mera i sitt förhållningssätt till dessa. Barnet är nu mer säker på sig själv och vågar utmana mer än förut.
Ett motiv, om att måla "dagiset", har varit genomgående i måleriet, alltsedan slutet av november 2011, då jag börjad följa och dokumentera barnet i målerisituationer.

Barnet har alltid haft andra barn att måla tillsammans med. Det har då kunnat hämta inspiration från sina kompisar. Detta tror jag har påverkat barnet på ett positivt sätt. Detta tillsammans med att klimatet i ateljén har varit positiv och tillåtande. Barnen har varit engagerade och nöjda med sig själva och det som de har skapat. Det som också har utvecklats är att barnet betraktar mer vad de andra barnen målar. Hon tittar på deras målningar och frågar dem exempelvis hur de gjorde för att få den färgen.

Grupparbete i baslag16 februari 2012 på Glasmästargatans förskola Berget

Det var roligt att träffa alla i baslaget igen. Den här gången träffades vi hos Anuschka på Berget för att diskutera våra intryck från vårt studiebesök på Solgläntans förskola. Nedan visas två bilder på miljön från Solgläntan.

 

Dessa dunkar med färgat vatten används som matematikinspiration och används för att konka och bära och därmed se och känna skillnad i tyngd och mängd.

 

Här visas materialet för konstruktion med olika klossar och ett torn av stora rullar. Dessa kan barnen använda för att konstruera på höjden.  Inspirationsbilder fanns uppsatta  på väggen i lämplig höjd för barnen och väggspeglar gav en extra dimension.

Vi började kvällen i baslaget med att se oss omkring i miljön på Glasmästaregatan. Förskolan har tre avdelningar, två småbarnsavdelningar och en avdelning för de större barnen. Alla avdelningar var inredda på olika sätt och skillnaderna var tydliga i den pedagogiska miljön. En avdelning tyckte vi skulle kunna utvecklas vidare till att erbjuda barnen en ännu mer utmanande miljö.

Vi beslutade i samsyn att föra ett Sokratiskt samtal. Det var intressant, roligt och givande att föra samtalet på detta sätt. Ämnet var ”Reflektion över den pedagogiska miljön på Solgläntans förskola”.  Vi samtalade mycket om den pedagogiska miljön och dess betydelse för barns lärande. Vårt mål var att det Sokratiska samtalet skulle flyta på naturligt. Det tyckte vi att det gjorde, vi kompletterade varandra och alla fick säga vad de tyckte så alla fick ta plats i samtalet. Det blev en struktur i samtalet.  Vi hade ingen samtalsledare och alla var lika mycket delaktiga i samtalet. Vi upplevde att gruppens storlek var lagom för denna typ av diskussion.

Vi upplevde att det fanns en samsyn och en syn på barnen i ett gemensamt tänk som genomsyrade hela förskolan från värdegrunden genom synen på barnen och till det filosofiska förhållningssättet. Pedagogerna har reflektionstid tillsammans med barnen och lyssnar på vad de säger och betraktar barnet som det kompetenta barnet som ges möjlighet att utforska de olika stationerna själva. Många olika material, men inga stora mängder av varje, fanns framme att tillgå.

Pedagogerna bekräftar vad barnen gör, de är med barnen ett tag för att  observera, de är både passiva och aktiva på samma gång, allt för att kunna följa upp barnens intresseutveckling. Detta för att kunna förändra i miljön ifall det skulle behövas. Barnen har rika möjligheter till eget skapande och rummen utmanar deras fantasi och kreativitet. Det fanns tydlighet och struktur i innemiljön. Dokumentationen på väggarna var estetiskt utformade och man såg vad som var aktuellt på förskolan för tillfället.

En frågeställning som vi funderade över var utemiljön. Det var så mörkt när vi besökte förskolan så vi kunde inte få en riktig uppfattning om den. Vi frågade oss hur man arbetar kring utemiljön inom Reggio-Emilia filosofin? Hur förs samtalen med barnen för att de skall få en inspirerande utomhusmiljö? Detta skulle också vara intressant att få belyst.

Studiebesök på förskolan Solgläntan den 2 februari 2012

Förskolan Solgläntan har sju åldersindelade avdelningar där personalen följer med barnen då de byter åldersavdelning under förskoletiden. De yngsta barnen sover utomhus i sina vagnar. På förskolan säger man sig ha en samsyn och engagemang i barnens utveckling och förskolemiljö. Man säger att det är allas barn och allas miljö. Man har en samsyn på helheten, på det pedagogiska materialet, på pedagogiska processer och på samarbete mellan kolleger och med föräldrar. Man har bildat kollegiala nätverk i vilka pedagogerna kan reflektera tillsammans och inspirera varandra.

Det pedagogiska materialet är anpassat till barnens utveckling. Man har bl.a. speglar för att främja identitetsupptäckande och kuber med bilder på barnens familjer som blir trygghetskapande för barnen. Dessa kuber har föräldrarna iordningställt under inskolningsperioden. Barnen får vänja sig tidigt vid olika material och de tycker om att bära och konka i tidiga åldrar. Pedagogerna har iordningställt flaskor och dunkar som innehöll olika mängd vatten för barnen som de kunde bära för att känna skillnaden av tyngden i flaskorna. Tanken med detta var att främja den matematiska utvecklingen. För att göra det mer estetiskt tilltalande och lockande för barnen hade vattnet i flaskorna olika färger.  

De äldre barnens grupper fick utökat material.  De fick nya stationer med nya aktiviteter som introducerades med några barn i taget. Pedagogerna förändrar, tar bort eller lägger till material i de olika stationerna utifrån vad barnen önskar eller när de har svårt att hitta focus. Miljön förändras allteftersom från att få in mera bygg och konstruktion. Barnen på en avdelning byggde sitt eget hus av lådor i projektet ”Vi en del av världen”. Hos femåringarna var frågeställningen ”Vem kan bli staty”? I det projektet ritade och målade barnen bilder på kungar och andra historiska personer.

Lokalerna har stor betydelse för hur man kan utforma inredningen i rummen.  Man vill värna barnens skapande med att ha små rum i rummen. För att den pedagogiska miljön ska kunna vara bra för barnens utveckling måste den vara föränderlig och anpassad utifrån barnens förutsättningar.  Det pedagogiska materialet är framme på borden och möblerna är i barnens höjd så att de lätt når. Inspirationsbilder finns uppsatta på väggarna. Projekten är synliga i barnens miljö på alla avdelningarna. Dokumentationen sker med förklarande text som information för intresserade föräldrar.

Jag blev inspirerad av miljön på förskolan. Den ger variationsmöjligheter av aktiviteter till barnen i de olika stationerna. Det syntes tydligt vilken aktivitet rummet ville förmedla. Den pedagogiska miljön förändrades alleftersom på ett genomtänkt sätt från småbarn till äldre barns grupper. Det skapande materialet, exempelvis leran som barnen hade introducerades till som ettåringar, var tillgängligt för de äldre barnen. Detta gav miljöidéer som jag kan ta med mig till min egen förskola. Vi kommer vidare att diskutera studiebesöket i min basgrupp på torsdag den 16 februari.