Hur lär sig barnen? (enligt Vygotskij) genom att imitera - härma, återskapa - reproduktion, nyskapa- kreativitet.
Att tänka på de approximala zoonerna: vad är möjligt för barnet att härma och att ge barnet sådana uppgifter som de kan klar av att göra. Stina gick igenom klotterstadiets olika faser.Man behöver veta vilket stadium barnet befinner sig i, för att kunna bemöta barnet på rätt sätt, säga rätt saker och ha ett bra förhållningssätt som främjar skapandet. Hon poängterade oss att uppmuntra småbarnen till att rita och fästa sina tankar på pappert, så att det blir en vana för barnen att kunna uttrycka sig i bilder.
Uttryckens inttryck i det kollektivt lärande ger fantasin kraft. Stina berättade också om ”Projektet om grodan” en död groda som en barngrupp hade hittat när de var ute i skogen och tog med sig till förskolan. Samtalet med gruppen av barn kretsade kring hypotetiska frågeställningar om vad som har hänt och varför? Samtal med barnen om deras egna lösningar och strategier avslutades med gemensam reflektion och återkoppling. Slutresultatet är inte alltid det viktigaste, utan det som sker under processens arbetsgång som dokumenteras med bilder/foton som är det viktiga. Man behöver inte ha så bråttom att komma med lösningar, för barnen har en egen drivkraft till att upptäcka och hitta egna lösningar och tankar.Frågeställning: hur viktig är lay-outen? Hur tar vi hand om och värnar barns unika bild? Beskär och skriver vi på barnets bild? Att sätt upp barnets bild på ett färgat papper, påverkar måleriets innehåll, det expanderar och förändras. Det bästa är att resonera tillsammans med barnet, när vi sätter upp bilden.
Påverkan sker också genom den synliga pedagogiska miljön: arkitektur, planlösning, material som barnen erbjuds, möblering och genom den osynliga pedagogiska miljön: atmosfären, vilka kompisar som de målar tillsammans med och vad den vuxne säger, vilken barnsyn, vilket förhållningsätt som råder, synen på kunskap och lärande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar