Föreläsningen var en allvarlig tankeställare. Fredric lyfte konsten från barnnivå till vuxennivå, där konstnärens egna upplevelser kan bearbetas och helas. Konst som visades påverkade och kändes jobbig och omskakande. Här visades upprörande bilder som jag inte kunde föreställa mig, råa, brutala och osmakliga. Speciellt videon ”Fadern och sonen" var svår.
Samtidskonsten sades vara präglad av det samhälle som vi lever i. I ett samhälle där allting ska ske så fort. Den sades vara ett uttryck för konsumtionssamhället som med reklamens makt uttrycker med snabba sekvenser på bildskärmar och med ljud och röster som upprepar vad/det som vi ska köpa och varför det är så bra.
Vårt samhälle, komplext med många aktörer som påverkar och ger uttryck för det empatilösa, råa, kalla och brutala värderingar, med krig, kriminalitet, våld av olika slag som vi läser om, ser på och som finns i dataspel och våldsfilmer.
Själv föredrar jag att se konst som inte är så rörlig och hemsk. Jag söker lugn och ro när jag betraktar konstverk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar