Seminarium/Workshop 4: Barns skapande – imitera, återskapa, nyskapa, med Stina Braxell

Sammanfattning av föreläsningen, samtal i basgruppen och kollektiva diskussioner.

Hur lär sig barnen? (enligt Vygotskij) genom att  imitera - härma, återskapa - reproduktion, nyskapa- kreativitet.                                                                                                                                                                              

Att tänka på de approximala zoonerna:  vad är möjligt för barnet att härma och att  ge barnet sådana uppgifter som de kan klar av att göra. Stina gick igenom klotterstadiets olika faser.Man behöver veta vilket stadium barnet befinner sig i, för att kunna bemöta barnet på rätt sätt, säga rätt saker och ha ett  bra förhållningssätt som främjar skapandet. Hon poängterade oss att uppmuntra småbarnen till att rita och fästa sina tankar på pappert, så att det blir en vana för barnen att kunna uttrycka sig  i bilder.

Uttryckens inttryck i det kollektivt lärande ger fantasin kraft. Stina berättade också om ”Projektet om grodan” en död groda som en barngrupp hade hittat när de var ute i skogen och tog med sig till förskolan. Samtalet med gruppen av barn kretsade kring hypotetiska frågeställningar om vad som har hänt och varför? Samtal med barnen om deras egna  lösningar och strategier avslutades med gemensam reflektion och återkoppling. Slutresultatet är inte alltid det viktigaste, utan det som sker under processens arbetsgång som dokumenteras med bilder/foton som är det viktiga. Man behöver inte ha så bråttom att komma med lösningar, för barnen har en egen drivkraft  till att upptäcka och hitta egna lösningar och tankar.

Frågeställning: hur viktig är lay-outen? Hur tar vi hand om och värnar barns unika bild? Beskär och skriver vi på barnets bild? Att sätt upp barnets bild på ett färgat papper, påverkar måleriets innehåll, det expanderar och förändras. Det bästa är att resonera tillsammans med barnet, när vi sätter upp bilden.
Påverkan sker också genom den synliga pedagogiska miljön: arkitektur, planlösning, material som barnen erbjuds, möblering  och genom den osynliga pedagogiska miljön: atmosfären, vilka kompisar som de målar tillsammans med och vad den vuxne säger, vilken barnsyn,  vilket  förhållningsätt som råder, synen på kunskap och lärande.

Uppgift – en lärandesituation

Jag har vid några olika tillfällen följt ett barn i hennes skapandeprocess i måleri.

Hon var då tillsammans med andra barn. Gruppen av barn kunde skifta från gång till gång, men detta barn var med vid de flesta tillfällen vi målade. Vi började med att måla med en färg och ökade till tre färger. De barn som var vana, kunde ta för sig själva av färgerna och fungera som inspiratörer för de andra barnen.

I början målade barnet längst ner i högra hörnet på sitt papper. Det dröjde ett par veckor innan det förändrades. Vid ett tillfälle målade barnet med mer än en färg och sedan målade hon försiktigt på ett av sina fingrar och gjorde avtryck på papperet. Hon fortsatte därefter att måla hela sin hand och gjorde handavtryck.

Här har barnet kommit mycket längre i sitt skapande med färger och utvecklats mera i sitt förhållningssätt till dessa. Barnet är nu mer säker på sig själv och vågar utmana mer än förut.
Ett motiv, om att måla "dagiset", har varit genomgående i måleriet, alltsedan slutet av november 2011, då jag börjad följa och dokumentera barnet i målerisituationer.

Barnet har alltid haft andra barn att måla tillsammans med. Det har då kunnat hämta inspiration från sina kompisar. Detta tror jag har påverkat barnet på ett positivt sätt. Detta tillsammans med att klimatet i ateljén har varit positiv och tillåtande. Barnen har varit engagerade och nöjda med sig själva och det som de har skapat. Det som också har utvecklats är att barnet betraktar mer vad de andra barnen målar. Hon tittar på deras målningar och frågar dem exempelvis hur de gjorde för att få den färgen.

Grupparbete i baslag16 februari 2012 på Glasmästargatans förskola Berget

Det var roligt att träffa alla i baslaget igen. Den här gången träffades vi hos Anuschka på Berget för att diskutera våra intryck från vårt studiebesök på Solgläntans förskola. Nedan visas två bilder på miljön från Solgläntan.

 

Dessa dunkar med färgat vatten används som matematikinspiration och används för att konka och bära och därmed se och känna skillnad i tyngd och mängd.

 

Här visas materialet för konstruktion med olika klossar och ett torn av stora rullar. Dessa kan barnen använda för att konstruera på höjden.  Inspirationsbilder fanns uppsatta  på väggen i lämplig höjd för barnen och väggspeglar gav en extra dimension.

Vi började kvällen i baslaget med att se oss omkring i miljön på Glasmästaregatan. Förskolan har tre avdelningar, två småbarnsavdelningar och en avdelning för de större barnen. Alla avdelningar var inredda på olika sätt och skillnaderna var tydliga i den pedagogiska miljön. En avdelning tyckte vi skulle kunna utvecklas vidare till att erbjuda barnen en ännu mer utmanande miljö.

Vi beslutade i samsyn att föra ett Sokratiskt samtal. Det var intressant, roligt och givande att föra samtalet på detta sätt. Ämnet var ”Reflektion över den pedagogiska miljön på Solgläntans förskola”.  Vi samtalade mycket om den pedagogiska miljön och dess betydelse för barns lärande. Vårt mål var att det Sokratiska samtalet skulle flyta på naturligt. Det tyckte vi att det gjorde, vi kompletterade varandra och alla fick säga vad de tyckte så alla fick ta plats i samtalet. Det blev en struktur i samtalet.  Vi hade ingen samtalsledare och alla var lika mycket delaktiga i samtalet. Vi upplevde att gruppens storlek var lagom för denna typ av diskussion.

Vi upplevde att det fanns en samsyn och en syn på barnen i ett gemensamt tänk som genomsyrade hela förskolan från värdegrunden genom synen på barnen och till det filosofiska förhållningssättet. Pedagogerna har reflektionstid tillsammans med barnen och lyssnar på vad de säger och betraktar barnet som det kompetenta barnet som ges möjlighet att utforska de olika stationerna själva. Många olika material, men inga stora mängder av varje, fanns framme att tillgå.

Pedagogerna bekräftar vad barnen gör, de är med barnen ett tag för att  observera, de är både passiva och aktiva på samma gång, allt för att kunna följa upp barnens intresseutveckling. Detta för att kunna förändra i miljön ifall det skulle behövas. Barnen har rika möjligheter till eget skapande och rummen utmanar deras fantasi och kreativitet. Det fanns tydlighet och struktur i innemiljön. Dokumentationen på väggarna var estetiskt utformade och man såg vad som var aktuellt på förskolan för tillfället.

En frågeställning som vi funderade över var utemiljön. Det var så mörkt när vi besökte förskolan så vi kunde inte få en riktig uppfattning om den. Vi frågade oss hur man arbetar kring utemiljön inom Reggio-Emilia filosofin? Hur förs samtalen med barnen för att de skall få en inspirerande utomhusmiljö? Detta skulle också vara intressant att få belyst.

Studiebesök på förskolan Solgläntan den 2 februari 2012

Förskolan Solgläntan har sju åldersindelade avdelningar där personalen följer med barnen då de byter åldersavdelning under förskoletiden. De yngsta barnen sover utomhus i sina vagnar. På förskolan säger man sig ha en samsyn och engagemang i barnens utveckling och förskolemiljö. Man säger att det är allas barn och allas miljö. Man har en samsyn på helheten, på det pedagogiska materialet, på pedagogiska processer och på samarbete mellan kolleger och med föräldrar. Man har bildat kollegiala nätverk i vilka pedagogerna kan reflektera tillsammans och inspirera varandra.

Det pedagogiska materialet är anpassat till barnens utveckling. Man har bl.a. speglar för att främja identitetsupptäckande och kuber med bilder på barnens familjer som blir trygghetskapande för barnen. Dessa kuber har föräldrarna iordningställt under inskolningsperioden. Barnen får vänja sig tidigt vid olika material och de tycker om att bära och konka i tidiga åldrar. Pedagogerna har iordningställt flaskor och dunkar som innehöll olika mängd vatten för barnen som de kunde bära för att känna skillnaden av tyngden i flaskorna. Tanken med detta var att främja den matematiska utvecklingen. För att göra det mer estetiskt tilltalande och lockande för barnen hade vattnet i flaskorna olika färger.  

De äldre barnens grupper fick utökat material.  De fick nya stationer med nya aktiviteter som introducerades med några barn i taget. Pedagogerna förändrar, tar bort eller lägger till material i de olika stationerna utifrån vad barnen önskar eller när de har svårt att hitta focus. Miljön förändras allteftersom från att få in mera bygg och konstruktion. Barnen på en avdelning byggde sitt eget hus av lådor i projektet ”Vi en del av världen”. Hos femåringarna var frågeställningen ”Vem kan bli staty”? I det projektet ritade och målade barnen bilder på kungar och andra historiska personer.

Lokalerna har stor betydelse för hur man kan utforma inredningen i rummen.  Man vill värna barnens skapande med att ha små rum i rummen. För att den pedagogiska miljön ska kunna vara bra för barnens utveckling måste den vara föränderlig och anpassad utifrån barnens förutsättningar.  Det pedagogiska materialet är framme på borden och möblerna är i barnens höjd så att de lätt når. Inspirationsbilder finns uppsatta på väggarna. Projekten är synliga i barnens miljö på alla avdelningarna. Dokumentationen sker med förklarande text som information för intresserade föräldrar.

Jag blev inspirerad av miljön på förskolan. Den ger variationsmöjligheter av aktiviteter till barnen i de olika stationerna. Det syntes tydligt vilken aktivitet rummet ville förmedla. Den pedagogiska miljön förändrades alleftersom på ett genomtänkt sätt från småbarn till äldre barns grupper. Det skapande materialet, exempelvis leran som barnen hade introducerades till som ettåringar, var tillgängligt för de äldre barnen. Detta gav miljöidéer som jag kan ta med mig till min egen förskola. Vi kommer vidare att diskutera studiebesöket i min basgrupp på torsdag den 16 februari.

Utställning på Frölunda Kulturhus den 12 januari 2012

Sokratiska samtal  baserade på utställningen ’’Sverige dansar för Djurens Rätt’’
Vi såg en utställning i Kulturhuset i Frölunda i vilken dansbands musiker och artister poserade på fotografier med egna eller lånade husdjur. Det var vältagna fotografier där fotograferna  och artisterna hade ställt upp utan ersättning för en göra kalender som skulle säljas till förmån för föreningen Djurens Rätt.  Det blev en kalender som nog tilltalar de flesta, med fint tagna bilder på vanliga husdjur som de flesta har en relation till. Alla normala människor vill ju husdjurens väl.  Att vissa husdjur var artisternas egna tror man sig kunna se genom att skillnader i ansiktsuttryck. Man tyckte sig kunna se en känsla av stark värme och samhörighet. Utställningen fick tas för vad den var, en stödutställning för Djurens Rätt utan större politiska anspråk.
Vi delade in oss i två grupper för att diskutera utställningen genom så kallade Sokratiska samtal. I dessa Sokratiska samtal  görs  analys och reflektioner utan givna ’’rätt’’ eller ’’fel’’. Med mer eller mindre väl underbyggda argument försökte vi i eftertänksam dialog göra ett utforskade möjligt.  Vi försökte lyssna av varann och försöka vara beredd att ändra ståndpunkt varefter diskussionen fördes.  Varje grupp skulle själv bestämma underlaget för diskussionen och sätta upp gruppens mål. Som komplement skulle varje deltagare sätta upp sitt individuella mål för utbytet av samtalet. De individuella målen kunde hemlighållas men kunde också delges de övriga i gruppen. Vi skulle reflektera över vårt eget agerande i liknande situationer och tänka över ; vad är jag bra på?, vad brukar jag göra?, vad behöver jag förbättra?.
Min grupp började med  inledande öppna frågor.  På vilket sätt värnar denna utställning djuren?  Vad vill utställningen förmedla ?  Vilken upplevelse – åsikt - känsla? Vi bestämde regler för samtalet. Hur vi skulle förhålla sig mot varann. Vi kom överens om att inte avbryta och att noga lyssna av varandra. Samtalet fungerade bra. Vi började med att alla fick göra ett inlägg i turordning, därefter tog vi en tankepaus för att  försöka besvara den ställda frågan eller ta ställning till det gjorda påståendet. Sedan fick alla som ville fylla på samtalet allt eftersom. Det var mitt första Sokratiska samtal och jag tyckte att det var intressant att föra samtal på detta sätt och att höra andras åsikter om ämnet och utställningen. På ett liknande sätt skulle man kunna föra samtal med de större barnen på förskolan.
Referenser
Här kan man få mer information om Sokratiska samtal:
http://www.skolverket.se/skolutveckling/vardegrund/demokrati_som_uppdrag/2.2264/sokratiska-samtal-starker-analysformagan-1.135612
Här kan man läsa om organisationen Djurens Rätts utställning:
http://www.djurensratt.se/portal/page/portal/djurens_ratt/aktuellt/lokala-nyheter?element_id=12608817&displaypage=TRUE

Förteckning över material som jag använder i mitt skapande

Jag tycker om att måla med akrylfärg och akvarellfärg – framförallt tycker jag om dessa färgers egenskaper.De torkar fort och är snabba att måla med.
Jag visar här en bild på hur mitt måleri ser ut just nu. När jag målar, så vet jag oftast inte i förväg vad det ska bli, utan färgen och formen får styra.

Jag målar också med oljefärger som har en längre torktid.De behåller färgernas lyster även när den har torkat jämfört med akrylfärgen som mörknar något. Kol, blyertspennor, och kritor använder jag mig av när jag skissar och gör en förlaga.
Jag har utbildning i dekorativt måleri och har arbetat med dekorativt måleri under några år och har utfört många måleriarbeten med torrpigment med olje- eller vattenbaserad lasyr. Jag har målat schablonmålning, väggmålningar och väggspeglar med tillhörande bårder och dekorationer, illusionsmålningar, marmoreringar, träådringar och det mesta som har med det gamla hantverksmåleriet att göra.
Jag har också en konstnärlig grundutbildning med färglära, bildkunskap, teckning och grafik. Då har jag sysslat med måleri med akvarellfärg, akrylfärger och oljefärger samt gjort skulptur i gips, lera och andra typer av material som frigolit, metall, trä och keramik.  Jag har provat på olika leror, glaseringar, drejning och rakubränning. I och med det har jag provat på material och olika tekniker utöver det som tas upp i kursen materialförteckning. Jag känner att jag kan föra över idéer och omvandla mina kunskaper så att det även kan passa förskolebarnens arbete.
På förskolan har barnen använt torrpigment, tillsammans med filmjölk eller tapetklister och målat på exempelvis papper eller papier-maché. Jag har observerat att barnen behöver olika lång tid på sig för att prova på de olika materialen. Det hinner de göra under åren i förskolan. Vi skiftar material från termin till termin och styrs mest av vad barnen i gruppen är intresserade av att arbeta med.  Jag tycker att det är viktigt att börja presentera materialet som finns på förskolan, för att öka barnens referensramar.  Då blir barnen medvetna om de varierande materialen och skall kunna känna valfrihet i sitt eget kreativa skapande.

Utvädering – av kurslitteratur

-          kurskurslitteratur har varit bra och lärande

-          intressant och tagit upp och belyst ämnet på olika sätt och från olika nivåer

Åberg,Ann & Lenz Taguchi, Hillevi: Lyssnandets pedagogik

Stina Braxell: Skapande barn

Lenz Taguchi: Varför pedagogisk dokumentation? Om barnsyn, kunskapssyn och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete.

-          De här böckerna har varit lättare att ta till sig och börja använda kunskaperna i praktiken

Reggio Children/Project Zero: Att göra lärandet synligt – barns lärande indivduellt och i grupp

-          Mycket tänkvärt – reflekterande: tar lite längre tid att läsa - läser fortfarnde i den

Reggio Children: Art, Artists; The expressive languages of children, the artistic language of Alberto Burri

-          Vackra och tilltalande bilder,fotografier – en bok som man kan titta och läsa i allt eftersom

Häikiö, Tarja: Barns estetiska läroprocesser; Atelierista i förskola och skola /Kompendium

-          Föredragen med Tarja och kompendiet hör ihop- det blir tydligt

Kompendiet på engeska: Chapter 3: A general overview

-          den är intressant –något långsam läsning

Jag har bloggat om uppgifter som vi har fått och gett kommentarer i samband med varje föreläsningstillfälle eller workshop. Efter varje gruppsammankomst har jag blandat gruppens reflektioner med mina egna på bloggen.